Dagen innan denna så var det träning i backen som gällde. Regn och lera var mina ända följeslagare och visst var inte det så kul just då. Men en sak ska ni veta och det är att springa backe är grymt bra som mjölksyra träning och lerig backe är fan ännu bättre.
Så idag känns vaderna som blyklumpar och låren som spaghetti. Förutsättningarna för att springa idag var kaske inte dom bästa men som den friidrotts-tränare man är så måste jag ta med ungdomarna ut på en vända. 2,5 kilometer blev det och jag blåste på utav bara helvete bara för att visa vart skåpet ska stå. När jag hade släpat mina spaghettiben hela varvet runt så hade jag visserligen kommit först men löpningen kändes helt världelös. Sen tittade jag på tiden och den var mot alla odds riktigt bra. Inte äns tio minuter tog det vilket ger en genomsnittshastighet på ca 4 min/km. Man måste ju erkänna att man då känner sig ganska awsome.
Och med det tänker jag avsluta dagens inlägg. Sleep tight.
